Gunnar - vår solstråle

Gunnar föddes en regnig dag i februari (26e för att vara exakt), han kom nästan 2 månader för tidigt så det va verkligen som en chock för oss. Nej jag ska inte dra hela förlossningshistorien här, den vill man helst glömma och för att va helt ärlig har jag gjort det oxå.

Gunnar fick alltså spendera sin första vecka i kuvös, där va det varm och gott och skulle påminna om mammas mage. När han började öka i vikt och hålla värmen bättre fick han komma ut, få på sig riktiga kläder och ligga i en säng.

Trött men glad över att slippa kuvösen

Vi kom igång bra med matning och allt men det dröjde nästan 3 veckor innan vi fick komma hem. Anledningen va att Gunnar hade ett hjärtfel. Eftersom han föddes för tidigt va hans hjärta mycket svagare och aningen förstorat på vänster sida att han samtidigt med detta fick hjärtrusningar gjorde inte saken bättre och i väntan på att läget skulle bli lite stabilare fick vi helt enkelt vara kvar på neonatal.

Sen kom då äntligen den underbara dagen när vi fick åka hem, minns det som igår!! Hade i flera veckor varit i upplösningstillstånd över att få vara kvar på sjukan så länge. Om det inte hade varit för Gunnar vet jag inte om man hade klarat det. Jag längtade hem till lägenheten, kissen, mina grejer och att få börja vårat nya liv! När jag frågade läkaren om vi fick åka hem, kanske bara över helgen tittade han i sina papper och sa typ "ja, han ökar ju i vikt och ni har era mediciner så om hjärtläkaren godkänner det så kan ni bli utskrivna". När våran läkare hade gjort ett ultraljud såg inte heller han någon anledning till att vi skulle få stanna så vi drog!!!

Så liten han såg ut i sin säng, men trivdes gjorde både han och vi :)