Manshatare

Kerstin har alltid varit ganska blyg av sig. De första månaderna dög bara mamma, absolut inte pappa! Nu går det bättre. Hon är fortfarande inte förtjust i folk hon inte känner och i synnerhet män! Då blir hon blyg och borrar in huvudet i mammas axel.

Hon har alltid varit skeptiskt mot män! När vi var på Öland ville hon inte att farfar skulle lyfta henne och ville inte sitta i hans knä. Först efter en vecka gick det bra att farfar lekte och skojade med henne på håll.
Nu har hon blivit lite djärvare (just på Öland var hon ganska grinig överhuvudtaget). Morfar går numera bra. Han började muta henne med att smaka på hans mat och sen dess har de varit polare ;-)

För övrigt känns det bra att hon är skeptiskt mot män, hoppas att hon fortfarande är det när hon är 15 :-)