Ambulansfärd

Ungefär 30 min efter att jag skrev inlägget igår vaknade jag av att Gunnar kräktes. Jag flög upp och tog ur Gunnar från sängen så att inte allt skulle hamna där! Efter det var han ganska tagen och när jag lade honom i sängen somnade han om men fortsatte yra lite. I samma veva vaknade Kerstin och undrade vad det va frågan om. Vi bestämmer snabbt att jag och K ska sova på Gunnars rum för att inte barnen ska väcka varandra. Jag går ner för att göra välling så att hon ska somna om men hinner inte långt innan Oskar ropar från sovrummet att jag ska ringa ambulans. Direkt när jag har sprungit upp förstår jag vad han menar. Gunnar ligger likblek i sängen med blåa läppar och krämpar. Han biter ihop käkarna och tydligen har det kommit nån slags fradga typ som Oskar har torkat bort. Jag pratar med 112 som direkt skickar 2 ambulanser och hela tiden har jag en sjuksköterska i telefonen. Jag ger Alvedon supp för febern och kramperna blir snarare frossa men Gunnar är hela tiden helt okontaktbar. När en ambulans kommer fram kan dom se en förbättring och ambulans 2 behöver aldrig komma. Gunnar får syrgas och dom provar att sätta en nål för att snabbt kunna ge honom medicin om han skulle krampa igen. Dom mäter puls (över 200) och syresättning (88%) så han får syrgas och vi börjar packa ihop för att åka in till sjukhuset. Nu börjar Gunnar bli kontaktbar och han vill vara hos mamma hela tiden! Pappa och Kerstin får stanna hemma och jag följer med G som ganska snart däckar i ambulansen! Halvvägs väcker dom honom och vi pratar och Gunnar börjar likna sig själv (mamma kan pusta ut). Det är fantastiskt att man kan klara av att se sitt barn på det sättet men ändå hitta styrka att hålla sig lugn hela tiden! Febern, som va uppe i 40,6 som mest, har sjunkit till 39,4 och Gunnar får ett gossedjur och charmar ambulanskillen för fullt!
Inne på Barnavdelningen börjar Gunnar tröttna lite men efter många om och men får dom klämma lite på honom och doktor kommer in och vill att vi stannar över natt. Klockan är ca 03 när vi somnar bredvid varandra på rummet! Vid 06.30 (va fan!!) vaknar G och undrar vart vi är och vad som har hänt. Det går inte att somna om! Prover, rond och hemfärd (fast under loppet att 4 timmar såklart!). Fick med oss medicin om han skulle krampa igen och återkomma om han får feber igen (var feberfri på morgonen). På måndag ska vi tillbaka och ta prover. Antalet vita blodkroppar tydde på att nåt var i görningen så det är det vi ska kolla upp.
Än så länge idag mår han ganska bra. Han har ingen feber än, är trött men har inte sovit (peppar,peppar). Han kräktes 2 ggr på vägen hem men har nu ätit "frukost" (knäckebröd och riskaka).
Oskar och Kerstin sover nu. Jag gick upp och lade mig innan somnade, drömde och kom ner igen efter vad jag trodde va typ 2 timmar men det visade sig att jag hade varit borta en kvart :-/
Det blir en dag i soffan och fullt med mys :-D

Skickat från min iPhone