Hormoner!

Börjar bli lite trött på mina hormoner som löper amok. Ok att man kan bli förbannad ibland, det är mindre konstigt. Just nu sker detta väldigt ofta, svor på jobbet häromdagen (använde ett f-ord, inte fan) och Therése blev minst sagt förvånad. Tydligen svär jag inte lika ofta som jag tror ;-) Och Bano säger att det är en bebis med attityd jag har i magen för jag har blivit kaxig enligt henne. Det har jag väl inte? Inte mer än vanligt!? Men som sagt, det är en sak. Det är värre med gråtattackerna jag har fått några gånger nu. Idag var jag nära att börja gråta för att jag spillde vatten på mina tofflor så jag var tvungen att ta av dom. Sen tyckte jag att Oskar sa nåt okänsligt och då brast det fullständigt! Jag är medveten just då att jag överdriver och att det bara är hormoner men jag kan ändå inte hindra det! Tur att G inte var vaken, han gillar INTE när mamma är ledsen! Oskar tror att det måste vara en flicka och att jag har dubbelt av alla kvinnliga hormoner för tillfället ;-) Som tur är tar han det inte så allvarligt, men nu har jag förklarat att det är bättre att han gör mig förbannad istället för ledsen. "Ja det är ju inte så svårt, du är ju alltid arg på mig nu för tiden" tycker han ;-)