Too good to be true!

Allt var ju så bra.. Förlossningen gick bra, inga stygn, amningen kom igång, Kerstin var frisk men det var kanske för bra för att vara sant. För några dagar sen började jag få ont i livmodern och där omkring. Först trodde jag att det var träningsvärk efter promenaderna men sen började jag få feber, mer ont och värre blödningar. Började ana en infektion. Inatt vaknade jag av smärta i magen och feberfrossa. Ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att kontakta gyn i Borås, men att det räckte med morgonen efter (om det inte blev värre). Jag tog en alvedon och somnade. Idag har jag spenderat mestadelen av eftermiddagen på gyn där det konstaterades att jag hade en infektion, som tur var ganska liten än så länge. Nu ska jag äta antibiotika i 10 dagar och hoppas att det går över! Nu är jag bara lite orolig för Kerstin för även om jag var väldigt tydlig med att jag ammar och vill fortsätta med detta så står det på medicinen att antibiotikan går över i modersmjölken. Det står även att detta troligtvis inte påverkar bebisen, men hur vågar man chansa? Apotekaren var lite mer försiktig och tyckte att jag skulle delamma och köra ersättning också. Så vad ska man göra? Jag ska prata med BVC och alternativt även min BM imorgon och se vad dom säger. Tills dess får jag lita på läkaren för jag vill inte riskera att amningen ska börja krångla nu heller. Inte när det funkar så bra! När jag var iväg i eftermiddags så var Oskar hemma med båda barnen. Som tur är så hade jag pumpat och Kerstin tar flaskan så det hade funkat bra. Gunnar hade varit "kille" (duktig kille) och lyssnat på sin pappa. När jag sen kom hem så var vi ute och lekte en stund. Kerstin sov visserligen i vagnen men Oskar och Gunnar sparkade lite fotboll och sprang runt och lekte lite allmänt! Nu ska jag slappa lite i soffan med lite chips (det är väl helg idag??) innan jag intar en alvedon, ammar Kerstin och kryper till kojs. Skulle BTW behöva en såndär dosett som pensionärer har för sina mediciner med allt det jag ska äta nu ;-)